Skrivet av Ken Ho

En av de svåraste frågorna som kommer fram när det handlar om att lära sig ett nytt språk, är hur man vet om man behärskar språket. Finns det verkligen en lista av kriterier som borde uppfyllas förrän man får säga att ha klarat av uppdraget att lära sig ett språk? Det är förstås möjligt att använda kunskapsnivån av modersmålstalare som referens. Men det finns ändå svårigheter. Ta exempel hur det ibland finns rapporter att invandringsexamen är för svårt till och med för modersmålstalare. Det här visar att det inte är rimligt att bara ta hänsyn till kunskapsnivåer av modersmålstalare. Och frågan är, vad då?

Objektivt sett finns det inte ett enkelt sätt att fastställa om man behärskar ett språk. Varje modersmålstalare lär sig nya saker genom sitt språk, liksom var de nya grannarna kommer ifrån och vilka varor i mataffären är billiga idag. Och i den där processen är ny information uppslagen utan att talare är medvetna av det språkliga mediet som möjliggör det. Ett kännetecken som utmärker en modersmålstalare är att de inte är direkt medvetna av de språkliga drag när de använder språk. Alltså det är inte förnuftigt att mäta mans språkliga kunskaper för att bestämma om han behärskar språk. Språkkunskaper av modersmålstalare är nämligen så förankrade i hjärnan att man bara använder språk som en medel och inte som ett mål i sig. Alltså, det är helt rätt att använda modersmålstalare som en utgångspunkt att mäta språkbehärskningsnivå med, men det som mättas får vara deras subjektiv språkfärdighet och inte den objektiva. 

Och vad är modersmålstalarnas subjektiva språkfärdighet? Som sagt, handlar den om att använda språk (språk som medel) och inte analysera språk (språk som ett mål i sig). I andra ord får man leva i enighet med det nya språket! Man får drömmar i språket, har tankar i språket och förstår saker också genom det där språket. Man känner sig förenad med språket och börjar identifierar sig med språket. Identifikation kommer när man inte mer tycker att språk är en kunskap som ligger utom oss, utan gör del av vem vi är. Så får man kännas lika bekväm med sitt modersmål (som gör att vi är vem vi är!) såsom med sina andra språk. Då får man säga att man har riktigt lärt sig språket, därför att språk används så naturligt att det inte ens märks!