Skrivet av Ken Ho

Det finns förenklat sett två världar. En fysisk värld och en tankevärld. I den fysiska världen hänger alla saker ihop enligt naturliga krafter. Som människor försöker vi att upptäcka och förstå vår omvärld. I vårt hjärna rekonstruerar vi en bild som reflekterar omvärlden så bra som möjligt. Därför att omvärlden ändrar sig konstant, kan bilden i det bästa fallet en föråldrad version av vad som verkligen sker. Den förställning som vi har heter tankevärlden.

Som individ bygger varje person upp sin tankevärld genom sinnesintryck. Från början har vi ingen aning hur världen fungerar. Alltså det finns inget i tankevärlden. Men upplevelser i den fysiska världen som vi som bebisar utforskar hjälper till att rekonstruera verkligheten i vår tankevärld. När vi börjar kommunicera med varandra, delar vi också information. Det påskyndar uppbyggandet av tankevärlden och vi behöver inte uppleva saker direkt för att veta att de verkligen består. Hur mer människor det finns, desto större och fullständigare den kollektiva tankevärlden blir.

Kommunikation spelar en viktig roll i ökandet av vår kunskap över den fysiska världen. Det betyder att tydliga meddelande är önskvärda. För att beskriva orörliga varelser eller fenomen, använder vi substantiv och för att beskriva handlingar, använder vi verb. När vi skapar nya ord, betyder det att något nytt förefaller oss. Det kan förvisso handla om nya saker, men också om saker som redan finns men inte upptäcktes tidigare. Oavsett vilken ordklass som de nyss skapade orden tillhör, representerar de alla en permanent förändring i vår tankevärld. Utan ordskapande låter vi händelser ske utan att lägga märke till dem. Det betyder inte att vi tidigare inte kände deras tillvaro, utan att de då inte var viktiga nog att förtjäna vår uppmärksamhet.

Ordskapande är således betydelsefullt och tyder på nivån av civilisation. Hur mer ord det finns, hur nyanserad vår världsbild är, och hur precis vår förstående är av den fysiska världen.