Skrivet av Dyami Millarson

Lördag den 6 juli fanns en marknad i Driebergen-Rijsenburg. Min fader och jag passerade alla marknadsstånden. Vi såg att det fanns många matboder och aktiviteter för barn. Men en marknadsstånd fick vår uppmärksamhet: det var en bakare som gjorde nederländska traditionella bröd i en ugn. Min fader pratade med honom om att hålla ihop de holländska traditionerna (på holländska: ambachten) och om vårt initiativ för att rädda utrotningshotade inhemska minoritetsspråk.

Söndag den 7 juli publicerade jag en svensk artikel på vår blogg om det arbete som min fader gjorde på vinden (all röra där var helt städad på söndag, se bilden av vinden nedan). Förra dagen hade jag jobbat i ladan för att städa taket och jag hade flyttat alla tunga föremål från under taket till marken. Ett av föremålen som jag hade flyttat var min barnstol. Jag var verkligen glad att se barnstolen igen och det tog tillbaka många minnen. Det påminde mig hur lite jag var. När vi bodde i Amsterdam, använde mina föräldrar denna barnstol för att mata mig. Nu kan jag också föreställa mig att föra ett barn i denna stol. Min barnstol var tyvärr ganska smutsig och lite bruten, så det måste rengöras och repareras om det någonsin kommer att användas igen.

Min fader skar nästan all lavendel från 2 stora lavendelplantor i vår trädgård. Han ville använda detta för att göra lavendel sirap och myggavstötningsmedel. Medan jag skriver den här artikeln idag söndag den 14 juli dricker jag faktiskt den lavendeljuice som min fader har gjort. Söndag den 7 juli binder min fader lavendeln i olika buskar och lägger dem i olika plastpåsar, men han stängde inte dem eftersom det kan påverka lavendels lukten (han hade tidigare erfarenhet där han hade stängd plastpåsarna och lavendel började stinka). Till middag gjorde min fader något enkelt med de ingredienser som vi fortfarande hade i kylskåpet: han lagade lite svamp, paprika, aubergine och tillsatte skivor av det färskbröd som vi köpt den föregående dagen. Han hade använt lite peppar för att göra middagen smakigare (min tunga kan inte känna smaken av peppar men jag tror alltid att peppar är hälsosam för mig eftersom det gör min mage bekväm).

Efter middagen tog vi våra väskor och vagnar och gick till tågstation Driebergen-Zeist. Jag gillar att nå allt till fots. När vi gick till järnvägsstationen tog vi en annan väg än vanligt: vi gick genom skogen efter den så kallade Arnhemse bovenweg. Detta är också den väg som jag brukade följa varje dag när jag cyklade till grundskolan. Jag mindes några gamla minnen av mig som cyklade här med mina grundskolevänner. Det verkade som om dessa scener skulle upprepa sig för evigt här som om de var spöken som var låsta i det förflutna. Min fader berättade för mig att han brukade besöka Driebergen-Rijsenburg tidigare för att få trä för vår härd i Amsterdam när jag fortfarande var ett litet barn.

När vi gick igenom skogen mot vägen som vi var tvungna att korsa för att komma till tågstationen såg vi en gammal vacker kapell. Jag sa: det här är en relik från det förflutna som påminner oss hur vacker byn Driebergen-Rijsenburg brukade vara. Min fader sade: Om bara allt såg ut så här! Jag tror att byn har blivit ännu blekare under de 10 åren sedan vi åkte, jag gillar inte atmosfären här längre och folket har blivit alltför stressat som i Amsterdam och förorterna. Vi tog hissen på stationen på grund av vårt tunga bagage, men jag skulle annars ha tagit trappan eftersom det är friskt. Vi var i Utrecht inom några minuter. Där kom vi ut ur tåget och vi gick upp på trappan för att köpa några varma drycker. Jag hade varm choklad och min fader hade en koffeinfri kaffe. Vi väntade på ett direkt tåg till Leeuwarden. Senare på tåget till Leeuwarden hörde vi att det hade varit en olycka på järnvägsspåret, så vi var tvungna att ta bussen till närmaste tågstation där ett tåg väntade på oss som kunde ta oss till Leeuwarden. Vi anlände till Leeuwarden runt midnatt och vi gick hem från järnvägsstationen. Det var mörkt ute, men det störde inte oss för att vi var glada att vara hemma i Leeuwarden.

Måndag 8 juli var jag för trött för att göra mycket. Vanligtvis behöver jag vila några dagar efter att ha rest. Jag har just studerat svensk grammatik på måndag. Jag försökte hitta information om ett grammatiskt fenomen som jag hade märkt: supinum i relativa bisatser används ofta utan predikat. Jag beskrev denna grammatiska konstruktion på engelska som “the supine used without predicate”. Genom att läsa igenom alla mina svenska grammatikböcker tyckte jag att det var verkligen löjligt att inte mer uppmärksammade gavs till att beskriva detta grammatiska fenomen, för jag hade märkt att det är mycket vanligt på svenska. Flera grammatikböcker beskrev detta fenomen endast med en mening, och ofta var denna mening gömd någonstans på en plats där det verkade som om det var en irrelevant nyfikenhet. Jag bestämde mig för att jag senare skulle skriva en artikel för att förklara detta lilla beskrivna grammatiska fenomen på svenska. Jag anser att det är en av de viktigaste sakerna att veta för en person som vill lära sig den svenska språket. Jag formulerade av dessan grund en princip om att beskriva grammatik effektivt: Man måste veta var man ska vara kort med ord och man måste veta var man ska säga mer (på hollänska: “men moet weten waar men bondig moet zijn en waar niet”).

Den första bilden är hämtad från sidan 82 av Zweedse spraakkunst voor iedereen som är författad i Driebergen-Rijsenburg av Ragnhild ten Cate-Silfwerbrand och publicerades 1979. Den andra bilden är hämtad från sidan 19 av Kompendium i grammatik: satsdelar enligt fältanalys, skrivet av Ulf Swedjemark.

Medan jag hade varit upptagen med språk i några timmar kom jag över en av mina gamla anteckningar om hur många levande frisiska språk det finns idag. Jag granskade denna anteckning (som jag inte hade skrivit i min vackraste handstil eftersom jag kan skriva snabbare med ojämna och fula bokstäver) och sa namnen på alla levande frisiska språk: alla levande västfrisiska språken är hindelooperfrisiska (Hielepes), terschellingerfrisiska (Aasters & Westers), schiermonnikogerfrisiska (Eilauners) och fastlandsfrisiska (Lânfrysk: Klaaifrysk & Wâldfrysk), det enda levande östfrisiska språk är saterlanderfrisiska (Seeltersk), alla levande nordfrisiska språk är helgolanderfrisiska (Halunder), halligerfrisiska (Halifreesk), sylterfrisiska (Söl’ring), föhrer- och amrumerfrisiska (Fering & Öömrang), wiedingharderfrisiska (Freesk), mooringer- eller bökingharderfrisiska (Frasch), karrharderfrisiska (Freesch), nordergoesharderfrisiska (Freesch i ockholmerfrisiska och Fräisch i langerhornerfrisiska) och mellangoesharderfrisiska (det här språkets endonym är ännu inte känt för mig).

Jag räknade Schiermonnikogerfrisiska som ett östfrisiskt språk i detta diagram. Schiermonnikogerfrisiska kan ursprungligen ha varit ett östfrisiskt språk som var starkt influerat av västfrisiska i sin utveckling på grund av sin isolering från andra östfrisiska språk eller så kan Schiermonnikogerfrisiska vara ett västfrisiskt språk som påverkades av östfrisiska i sin utveckling på grund av sjöfart och handel.

Tisdag den 9 juli hade vi hemma ett möte från tidigt till sent på eftermiddagen. Min fader och jag gick ut på en promenad runt klockan 5 på eftermiddagen. På vägen tillbaka gick vi till stormarknaden nära vårt hem, vilken heter Jumbo. Vi köpte persikor och makroner:

Onsdag den 10 juli Jag hade en TV-intervju klockan 11 på morgonen i det frisiska biblioteket som heter Tresoar. Intervjunen tog cirka 3 timmar att filma och det var ett morgonprogram av den holländska tidningen “Algemeen Dagblad”, som är bättre känd som “AD”. Man kan hitta programmet online om man söker “AD ochtendprogramma To go”. Intervjun publicerades nästa dag (torsdag 11 juli) och man kan hitta intervjun under titeln: “Fries talenwonder redt lokale streektalen“. Journalisten som intervjuade mig var väldigt snäll och han berättade för mig att han hade en bror som studerade Nāhuatl och andra språk. Så han ville verkligen intervjua mig ur sitt eget personliga intresse. Meindert Reitsma, en anställd hos Tresoar, hade följt oss hela dagen för att hjälpa oss med alla praktiska saker för intervjun. Han var också väldigt snäll och jag talade fastlandsfrisisk med honom. Efter att vi hade sagt adjö till journalisten och kameraman satt vi ner med Meindert Reitsma och pratade om våra framtidsplaner. Vi pratade om vår avsikt att främja de oberoende frisiska språken i Terschelling, Schiermonnikoog och Hindeloopen med konst, för min far är designer och konstnär. Jag berättade för Meindert Reitsma min vetenskapliga åsikt att en helfrisisk språkfamilj talas i Nederländerna; det finns inget enskilt frisiska språk. Min far tillade att fastlandsfrisierna, som älskar sitt språk och sin kulturhistoria, borde acceptera detta, eftersom bevarandet och erkännandet av dessa andra frisiska språk inte försvagar det frisiska samhället, utan förstärker det bara. Vi pratade också om att åka till Saterland, Helgoland och Dalarna, för att vi ville träffa talarna av saterlanderfrisiska, helgolanderfrisiska och älvdalska. Efter att ha pratat med Meindert Reitsma ett tag, sa vi också hejd till honom och vi gick till Postplaza Cafe. Där hade vi något att dricka och en tårta. Vi behövde vila ett tag efter att ha arbetat hårt för intervjun.

Torsdag den 11 juli gjorde jag inte mycket för att jag behövde vila efter intervjun från föregående dag. Jag lyckades emellertid sälja 5 böcker online som handlar om IQ-utbildning. Jag var glad att dessa böcker såldes eftersom det bidrar till att göra mer utrymme i vårt rum. Jag vill inte ha för många böcker i vårt hus. Jag vill bara ha böcker som jag behöver för att studera språk och för att skriva om vetenskapliga ämnen på vår blogg. Att vara effektiv är livsviktig eftersom vi inte har obegränsad tid och energi. Till exempel påpekar Roy Baumeister i sina bok titlad Willpower att självkontrollen är begränsad. Min far var också lite trött, så han ville göra pizza, vilket är lätt för honom. Han bad mig på holländska: “Wil je dat ik pizza maak?” (Vill du att jag göra pizza?) Jag svarade på hindelooperfrisiska: “Jaa, fansem. Dwaaen mar het fòòr die ‘t maklikst ies. Iek lest ómmes wol graig het Ietaalieaans óówenbraa.” (Ja, naturligtvis. Gör vad är lättast för dig. Jag tycker om pizza.) Pizzan var klar runt klockan 3 på eftermiddagen. Senare klockan 6 åt jag också några jordgubbar med persikaskivor.

Fredag den 12 juli var en grumlig och regnig dag. Jag stannade inne och studerade svenska. Jag påminde mig om att jag behövde fokusera helt på svenska, för det här är min prioritet just nu för att förbättra min kunskap om älvdalska. Svenskan är nödvändigt för att lära sig älvdalskan eftersom den älvdalska ordboken och grammatiken är skrivna på svenska. Därför har du självt tål att jag inte ska distraheras från och med nu. Den största fallgropen är att försöka lära sig för många språk samtidigt, men spenderar inte tillräckligt med tid på bara en språk som du behöver mest just nu. Jag läser tyska och saterländska texter, men jag försöker att inte göra det för mycket, ty det finns några timmar per dag som jag kan fullt ut fokusera på att lära mig ett språk och jag försöker därför hålla dessa tiden fri för min svenska. Min princip är således: “Richt je op talen in de volgorde waarin je ze nodig hebt”(fokusera på varje språk i den ordning du behöver dem mest). Naturligtvis är “volgorde” (prioritetsordning) beroende av ens mål, och därför är denna princip i förhållande till en persons mål. Min far gjorde en speciell ost- och lavendelsoppa genom att lägga ost och lavendel till den. Detta var min första gången prova en lavendelsoppa. Jag tyckte det var läckert.

This slideshow requires JavaScript.

Lördag den 13 juli cyklade vi till den begagnade butiken som kallades “Goederenland Kringloopwinkel” för första gången. Vi hade tänkt att åka dit redan i några veckor. Kringloop är en typisk nederländsk butik där du kan köpa några begagnade butiker du gillar. Holländska folket gillar verkligen att köpa och sälja. När vi var där, letade vi efter några böcker om språk. Jag hittade en svensk och finsk ordbok där. Jag köpte dem eftersom jag trodde att de skulle kunna vara till nytta, särskilt den svenska. (Jag vet att jag kan behöva finska senare när jag börjar studera samiska språk, men jag ska inte lära mig finska nu och jag vill inte låta mig vara distraherad från svenska eftersom det här är min strikta princip för bra planering av språkinlärning. Bra planering är hälften av arbetet.) Till middag gjorde min far en utsökt maträtt med spagetti och räkor. Jag tycker om räkor och idag äter jag rester av gårdagens middag, så jag får lite räkor igen!