Skrivet av Ken Ho

Det råder många historier över ett skogsväsen i det gamla Sverige. I en tid då människor inte bosatte sig i stora städer utan att leva vid skogar för att jaga djur och kola där, var det inte sällsynt att man träffade skogsrån i skogarna.  Det härskar oenighet över frågan om det finns bara ett enda skogsrå eller många skogsrån, men faktum är att det handlar om en stilig och oblyg fru som gick ofta lättklädd eller till och med naken runt i skogarna. De fanns vanligtvis i södra Sverige och Mellansverige, och när man går norrut, fanns det (eller finns det kanske fortfarande) skogsrådare, skogsrånas manliga motsvarigheter. I Finland finns det till största delen skogsrådare som heter Mielikki.

Vad som händer när man kommer i kontakt med varelserna skiljer sig åt. Kolare som fick vistas länge i skogar ofta berättade att de hade sexuella umgänge med skogsrån, medan jagare som kortvarigt utövade sin verksamhet där, fick jaktlycka från dem, naturligtvis förutsatt att både tillfredsställde skogsrånas särskilda krav.

Till exempel får jagare inte skjuta på skogsråns älgar. Det fanns en man som sköt ihjäl ett skogsrås älg vilket ledde till att han blev mycket sjuk efteråt. Dessutom får jagare vara rena. Roligt nog kan man rengöra sig genom sitt eget urin. Efteråt kan man skjuta skogsdjur lättare.

Skogsrånas skönhet till trots fanns det människor som var förargade över dem. Så berättar en historia att en kolare lurat ett skogsrå att tro att hon har brunnit sig själv baktill. Hon hade ett ihåligt rygg som började brinna.Skogsrået skrek högt av smärta och hörde av sig inte mer.