Skrivet av Ken Ho

Ordet ormr kommer från fornnordiska och betyder en jättestor orm som omringar jorden. Sin beskrivning och andra namn hittar man framförallt i tre källor, nämligen skaldediktningen, den poetiska eddan och Snorres Edda. I de två förstnämnda heter ormen Naðr (orm) eller Jörmungandr (jättestor monster) eller andra kenningar, och i den sistnämnda heter det den Miðgarðsormr (midgårdsorm).

Ormen är en av de tre barn som framläggs av guden Loki (som är son till en jätte) och en jättinnan Angrboda. De andra barnen är dotter Hel och Fenrisulven. När ormen föddes, får Asarnas huvudgud Oden veta att den ska vara en hot mot dem. Således kastar Oden ormen, när den är ändå liten, in i sjön. Men med tiden blir ormen större och till sist orkar ormen omringa den hela människovärlden, Midgården, till och med bita sig av svansen.

Det finns tre möten mellan gudarna Asar och ormen i den hela nordiska historian. Det första handlar om att Tor, åskguden, utmanas av jättarna att höja en katt. Det verkar som en lätt uppgift, därför Tor känns för sin stor fysisk makt. Men i verklighet har han förtrollats och katten är i själva verket Midgårdsormen. Han lyckas bara lyfta sin ben. Det andra mötet handlar om ett fiskparti mellan Tor och en annan jätte Hymer. De ror ut på havet och trots jättens invändning att inte gå för borta för att undvika ormen, dödar Tor jättes största tjur och använder sitt huvud som lockbete. Ormen är agnad men när Tor vill slå den med sin hammare, skär jätten av metreven och låt ormen släppas av. Det tredje mötet är i Ragnarök, den världsänden. Även om Tor dödar ormen med sin hammare, har ormens andningsgift påverkat Tor. Tor orkar inte gå mer än nio steg och dör till sist.