Skrivet av Ken Ho

Man får anstränga sig för att må bra när målet uppnås. Det förklarar varför det är så att vi inte värderar kostnadsfria saker så mycket som saker som behöver betalas för. Naturligtvis njuter vi av alla saker så länge de tillfredsställer våra behov , men njutning minskar när vi vet att alla får tillgång till dem och ingen får anstränga sig för att äga dem.

Resa blir betydelsefull när man vet vad som är värt att se och att uppleva. Ett riktigt mål är att lära sig leva som landets invånare. Självutveckling är källan för tillfredsställelse och den kan uppnås inte när man förändrar sin omgivning (liksom genom att resa) utan när förändringen sker inuti oss själva. Det sistnämnda kan dock äga rum lättare när man är tillsammans med människor av en annan språklig, kulturell och historisk bakgrund. Allt detta händer bara om vi anstränger oss, vilket är oundvikligt för välmående.

Tänk därför på att välmående inte åstadkoms av hur många saker du äger, utan av hur mycket du har ansträngt dig för att uppnå vissa saker.