Skrivet av Ken Ho

Förr bodde en stor majoritet av befolkning i bondesamhällen. Det innebar att jordbruk formade den huvudnäring som de hade. Dessutom var social rörelse förhållandevis liten. Landsbygdsbor kände till varandra, eftersom det var sällen att flytta till någonstans. En stor social nätverk uppstod, vilket är nästan omöjligt i den moderna tiden.

En märklig sedvänja observerades i den gamla tiden. Människor kallades inte bara med sina förnamn och familjenamn, men också med sina gårdsnamn. Ett gårdsnamn utgjorde en del av personbeteckningen som berodde på den gård som man bodde i. Gårdsnamn kunde tilläggas med prepositioner, med genitivändelse eller utan ändelse allt.

Märkligt nog är att en persons gårdsnamn kunde variera i olika situationer, medan densamma person åsyftades. En kvinna som ursprungligen bodde i en viss gård med sin familj, gifte sig med en annan och sen flyttade till sin makes gård i en annan by. Det leder till att borna i den ursprungliga by där hon bodde förr kallade henne med det gamla gårdsnamnet, medan borna i hennes makes by kallades henne med det nya gårdsnamnet.