Den här artikeln är skriven av Dyami Millarson

Innan jag skriver om mina och min fars upplevelser på Övdalskunes dag, låt mig först ge lite bakgrundsinformation ur vårt perspektiv. Övdalskunes dag var det 40-årsjubileum för Ulum Dalska den 1 juni i år. Ulum Dalska (vi ska prata älvdalska) är den älvdalska språkorganisationen. Min far och jag reste hela vägen från Friesland i Kungariket Nederländerna till Älvdalen för att delta på Övdalskunes dag.

Den 28 april i år anordnade jag och min far hindelooperska språkgilledagen tillsammans med Museum Hindeloopen. Björn Rehnström skickade gärna ett videomeddelande för detta tillfälle och i detta videomeddelande berättade han om Ulum Dalskas 40-årsjubileum. Hans videomeddelande fick höga applåder i Hindeloopen den 28 april. News Siljan (klicka här) rapporterade om Björn Rehnströms bidrag till Hindeloopens språkgilledagen.

Innan Björn Rehnström gjorde sitt videomeddelande pratade jag med honom i telefon. Han sa att han var mycket intresserad av mitt arbete och han berättade mycket som hände under den älvdalska språkkampens 40 år. Jag blev mycket imponerad och jag berättade för honom om min fars och min plan att göra en holländsk och en engelsk ordbok över älvdalska. Björn välkomnar oss att komma till Älvdalen för Ulum Dalskas 40-årsjubileum.

Efter den lyckade hindelooperska språkgilledagen skickade jag ett tackbrev till Björn för hans videomeddelande. Jag uttryckte också vårt intresse för att komma till Älvdalen för Ulum Dalskas 40-årsjubileum. Under de närmaste veckorna förberedde vi vår resa till Älvdalen. Jag skrev och repeterade även ett tal på svenska till språkfesten i Älvdalen. Eftersom Björn hade gjort ett så underbart videomeddelande till den festliga invigningen av hindelooperska språkgillet, jag tyckte också att det var trevligt och passande att göra ett liknande bidrag till Ulum Dalskas 40-årsjubileum.

Lördagen den 1 juni vaknade jag och min far i vår stuga där vi bor 30 maj till 3 juni. Vi åt frukost och kl 11 startade programmet för språkfesten i Älvdalen. Vi gick från Älvdalens camping till Älvdalens tingshus där språkfesten hölls. Tingshuset ligger nära kyrkan, skolan och biblioteket. Jag bar med mig mitt tal i en plastmapp. Det första vi såg när vi gick till festplatsen var 2 kvinnor med 2 unga kor. Jag frågade kvinnan med blont hår om jag fick ta en bild på korna och hon sa ja. Det fanns också höns där och en stor kanin.

Efter att ha gått förbi djuren som hälsade gästerna fanns ett bokstånd av Ulum Dalska. Det var en mycket snäll äldre dam som var klädd i Älvdalens traditionella dräkt. Jag hade ett samtal med henne på svenska och älvdalska. Jag sa till henne på älvdalska att vi är från Nederländerna. Hon gav mig ett litet häfte med fraser och ord på svenska och älvdalska. Jag uttalade dem högt och hon rättade till mitt uttal. Häftet kostade faktiskt 7 kronor, men hon bestämde sig för att jag inte behövde betala för häftet och hon lät mig behålla det eftersom hon uppskattade de entusiastiska ansträngningarna som jag gjorde för att lära mig älvdalska ordentligt.

När vi såg folk i Älvdalens traditionella dräkt på festen märkte vi att mansdräkt var svart och att damklänningen var röd. Kvinnorna bar en handväska med typiska mönster. Vi gick till scenen. Vi lyssnade på älvdalska tal och sånger. Så småningom kom Yair Sapir upp på scenen och höll ett kort tal på älvdalska. Senare presenterade vi oss för Yair Sapir som, när han fick veta att vi är från Nederländerna, berättade att vi kan prata holländska med honom. I det ögonblicket träffade vi också en kvinna som heter Annelie Graw Bälter och skriver älvdalska på Facebook. Vi träffade hennes man Lars Bälter också. De var båda intresserade av vårt arbete.

Efter att ha pratat en stund gick vi in i tältet med mat och dryck. Vi köpte lite mat. Jag tränade min svenska med några människor i tältet. Senare träffade vi Björn Rehnström i samma tält som var klädd i Älvdalens traditionella dräkt. Vi frågade honom om det finns några unga älvdalska talare vi kan intervjua eftersom vi var nyfikna på vad Älvdalens ursprungsspråk betyder för dem. Björn gick fram till två älvdalska tjejer och berättade om oss. De lovade att komma till oss för en intervju efter att de ätit klart. Tjejerna kom till oss efter ett tag och presenterade sig för oss som Tyra och Matilda. Vi hade ett mycket intressant samtal med dem om älvdalskans betydelse. Tyra och Matilda var lika nyfikna på vårt intresse för älvdalska som vi var på deras. Så det hände att vi inte bara intervjuade dem, utan de intervjuade oss också: vi hade en ömsesidig intervju. Jag kommer senare att publicera det.

Det kom ibland några regnskurar. Under en av regnskurarna hade jag ett samtal med Peter Folkesson. Jag ställde många frågor till honom om älvdalska och dess betydelse. Jag pratade engelska och han pratade svenska till mig. Det var väldigt bra för att öva upp min svenska lyssnarförmåga. Vi pratade om antalet älvdalsktalande, om närområdenas inställning till älvdalska, om lokalt, nationellt och internationellt erkännande av älvdalska språket, om den nationella inställningen till älvdalska, om användningen av älvdalska för olika syften och i olika sammanhang, om undervisning i älvdalska till människor från närområden och från andra länder och vi pratade om väldigt många andra saker. Peter berättade att hans barn inte pratar älvdalska, men alla uppmuntrar honom att prata älvdalska med sina barn. Peter berättade att hans föräldrar och förfäder alla talade älvdalska, så vad älvdalska betyder för honom är en djup koppling till Älvdalen och till hans familj.

När det var dags att stå i beredskap för att gå upp på scenen kom Björn till mig och min far. Efter att vi tillkännagavs applåderade folk när jag och min far gick upp på scenen. Det var runt kl 4 när jag höll mitt tal på svenska. Talet, som jag skrivit för det speciella tillfället av Ulum Dalskas 40-årsjubileum, kommer i sin helhet att publiceras på Ulum Dalskas hemsida och jag kommer senare även att publicera på dyamimillarson.com när min nya personliga hemsida är klar. Huvudsyftet med talet var det festliga beskedet att vi ska göra älvdalska ordböcker på engelska och holländska. Detta var vårt glädjefyllda bidrag till Ulum Dalskas 40-årsjubileum. I detta festliga sammanhang fungerade talet även som ett sätt för oss att introducera oss för älvdalsborna. Efter talet berättade Björn och Ing-Marie direkt att jag hade gjort det bra. De gav mig en tumme upp. Andra människor vände sig till min far för att berätta att mitt tal var riktigt bra och att det rörde dem att jag hade uttalat svenska så bra. Det gav dem förtroende för våra älvdalska studier och ordboksprojekt. De sa flera gånger att det är trevligt att känna oss.

När språkfesten var över gick vi till Ulum Dalskas bokstånd för att köpa en älvdalsk bok och några t-shirts. På väg dit såg vi Yair Sapir och jag gick till honom för att fråga honom när han hade tid att prata mer om minoritetsspråk. Han påminde mig igen om att vi bara kunde prata holländska. Han berättade att han skulle åka imorgon men att han hade tid ikväll att prata mer. För att betala för böckerna och t-shirten fick vi gå till närmaste bank för att få lite kontanter. Björn körde oss med sin bil till närmaste bank och han körde oss tillbaka. Efter att vi hade betalat för boken och t-shirten gick vi med Yair Sapir till STF Vandrarhem Älvdalen Tre Björnar. På vägen dit pratade vi om minoritetsspråk. När vi väl kommit dit satte vi oss utanför och gjorde en ordentlig intervju för överblick en timme. Vi diskuterade många ämnen och vi kom fram till att vårt eget arbete och Yair Sapirs arbete delar ett gemensamt vetenskapligt synsätt. Det var verkligen värdefullt att prata med Yair Sapir. Intervjun med Yair Sapir som genomfördes helt på holländska kommer att publiceras senare.

Vi bjöds in på middag kl 7 i Lokalen med deltagarna av Ulum Dalskas 40-årsjubileum. Adressen till restaurangen var Dalgatan 118 som var upp Gamla Näsvägen 5. Restaurangen var ett stort rött hus med skylten Lokalen vid vägen. Vi kom något sent och Björn väntade på oss utanför och gick med oss mot restaurangen. Innan vi gick in i restaurangen fick vi ett alkoholfritt vin. Inne i restaurangen var det många bord där deltagare i Ulum Dalskas 40-årsjubileum satt. Vi satte oss vid ett bord där det fortfarande var två platser kvar. Stämningen på restaurangen var väldigt mysig och det kändes också riktigt traditionellt på ett skandinaviskt sätt. Under den exklusiva kvällen i Lokalen bjöds det på älvdalska sånger och många skålar, utförda på skandinaviskt vis som påminde om forntida vikingaritualer. Skålarna åtföljdes av spontana älvdalska tal från deltagare som fick presenter som tack för deras speciella bidrag till Ulum Dalska.

Vi hade 3 rätter på restaurangen. Kocken förklarade de tre rätterna på älvdalska. Den första rätten innehöll älgkött. Den andra rätten var lax. Den sista rätten var en efterrätt. Under middagen hade jag ett samtal med en kvinna som satt bredvid mig. Hon presenterade sig som Ulla Welin. Jag fick veta att hon var älvdalsktalande. Hon berättade att älvdalsktalande brukar säga faðer menn och mun mąi för min far och min moder och de säger kall menn och kelindję mąi för min man och min fru. Så hon bekräftade vad Björn hade berättat för mig dagen innan på Hykjeberg eller Åytjbjärr. Ulla sa: “Jag hade sagt till min man att jag inte var säker på om jag skulle komma på middagen, men efter att ha träffat dig vet jag att det verkligen är bra att vara här ikväll, och det ska jag berätta för min man. Om jag inte hade varit här, hade jag inte träffat dig. Så jag är verkligen glad att jag är här nu.” Ulla bjöd in mig att komma till Blyberg och lära mig mer om Blybergsporfyr. Jag lovade henne att jag kommer till Blyberg nästa gång när jag är i Älvdalen. Hon gav mig sedan sina kontaktuppgifter så att vi kan hålla kontakten.

Slutligen tillkännagavs även min far och jag på engelska som Ulum Dalskas holländska vänner. Därefter höll jag ett spontant tal. Jag sa att vi reste hela vägen från Friesland för att vara här och att vi var väldigt glada över att vara här. Jag berättade om hur jag kom i kontakt med Bengt Åkerberg och hur hans grammatikbok hjälpte mig under min återhämtning efter en plötslig tarmoperation 2013. Hans grammatik, som låg som språkskatt vid min säng, gjorde mig fast besluten att studera älvdalska en dag om jag överlevde. Jag var glad att jag kunde överleva så jag kunde studera älvdalska. Eftersom Bengt Åkerbergs grammatik är skriven på svenska insåg jag att jag behövde svenska för att studera älvdalska. Det är därför jag studerade både svenska och älvdalska 2019. Till sist uttryckte jag min lycka över att äntligen kunna börja arbeta med älvdalska ordboksprojekt tillsammans med min far. Innan jag avslutade mitt spontana tal betonade jag igen att vi var glada över att vara här. Efter mitt tal fick vi en gåva från Ulum Dalska: några praliner med ett paket som visade motivet på handväskan till den älvdalska kvinnodräkt och som innehöll älvdalska ord. Ett sådant ord var sjuklaðsyötað som betyder chokladsöt på svenska. När vi gick efter middagen berättade Ing-Marie att hon såg fram emot våra ordböcker. Jag var tacksam och och jag sa till henne att vi kommer att ta oss tid att njuta av att göra ordböckerna och att vi först kommer att skriva kortfattade ordböcker innan vi skriver heltäckande ordböcker.