Skrivet av Ken Ho

På 10 juli 2019 gick jag till en närliggande bassäng ensam. Förut gick jag till bassänger antingen med vänner eller med familj. Min mor är otroligt rädd att det skulle gå fel när jag är ute ensam. Men med tiden får jag veta att hennes rädsla är orealistisk och att följa hennes råd förbehållslöst hindrar mig att utveckla mig själv.

Alltså var jag i bassängen på onsdag när det regnade. Jag hörde också åska när jag simmade och jag njöt av den känsla när regn föll ner på mitt rygg och min kropp när jag gjorde frisim. Att känna sig fri är en oerhört positiv känsla. Att man inte behöver vara rädd för någonting är befriande.

Jag har varit i bassängen från klockan två till klockan fem i eftermiddag, alldeles ensam. Det fanns högst 10 personer i en stor standardbassäng som hade 1,9 meter som djup. Jag simmade och simmade, iakttagande inget som hände omkring mig . Jag iakttog inget annat än hur jag ska hålla mig flytande på vattnet. Jag kastade bort den känsla som jag ska drunkna, vilken föreställning min mor alltid har. Jag kastade bort det känslomässiga bagaget som hennes återkommande rädsla ålägger mig.

I de tre timmar har jag lärt mig att ha förtroende på mig.själv. Jag tror att mina sinnesavtryck i vattnet väger mer än orealistiskt tänkande. Jag upphörde att tänka och började agera. Jag är trygg i bassängen och den frihetskänslan lockar mig att gå dit igen.